I och med medaljerna i årets OS har Charlotte Kalla gått förbi Gunde Svan som Sveriges mest meriterade skidåkare. Men OS–stjärnan Charlotte Kalla talar hellre om vin, fjällturer och björnar med mycket liten hjärna.

Namn: Marina Charlotte Kalla.

Född: 22 juli 1987 i Tärendö, Pajala.

Familj: Mamma, pappa och två systrar. 

Bor: I lägenhet intill skid-spåret i Sundsvall.

Äter: Allt utom risotto, gärna ekologiskt.

Dricker: Kolsyrat vatten.

Läser: Kriminalromaner.

Lyssnar: På podcast.

Ser: Teknikfilmer på min egen åkning.

Hatar: Att vika tvätt.

Okänd talang: Har spelat tvärflöjt.

Främsta meriter: OS-Guld i skiathlon och silvermedalj i 10 km fristil i OS, Pyengchang 2018. OS-guld på 10 km fristil 2010 och stafett 2014. VM-guld i stafett 2011 och 10 km fristil 2015. Tre guld i junior-VM 2006 och 2007.  Jerringpriset efter att som första svensk ha vunnit Tour de ski 2008. Årets kvinnliga idrottare 2010. Totalt har hon tagit 19 medaljer i VM och OS.

Aktuell: I OS i Pyeongchang, Sydkorea, och med träningsboken Styrka, teknik & pannben (Bonnier Fakta).

N

alle Puh åkte aldrig skidor. Ändå blir valet en snäll och godmodig liten björn, när Charlotte Kalla ska välja en viktig idol och förebild. För folkhemshjältinnan är inte bara en fullfjädrad tävlingsmänniska som jagar hundradelar iförd en skiddräkt full av svett och snö.

Precis som Christopher Robins lurviga polare är hon en lågmäld livsnjutare och tänkare. Vänfast, naturälskande och godmodig. Dessutom med ett hjärta av guld – även om ögonen ibland kan bli till kol när resultaten uteblir eller journalisterna kommer alltför nära.

– Jag funderar allt mer över vad jag egentligen vill lägga min tid på, säger hon.

– Det finns en tidsoptimist i mig som lätt tar över. Egentligen trivs jag inte när det händer alltför mycket, när jag inte har tid att reflektera över allt som jag får uppleva.

charlotte kalla

Charlotte Kalla trivs bäst när hon får pausa emellanåt.

– Jag försöker mer att koncentrera mig på att hitta rätt känsla. Just i en tävlingssituation är det mesta svart och vitt, då är det svårt att ha distans. Men så fort jag fått landa så försöker jag förstå vad jag verkligen värdesätter i livet. Vara nöjd här och nu.

Jag vill bli modigare och bättre på att följa min inre röst

Det första pris hon vann var en sammetsask med snäckor på locket. Det andra var en pärm där hon omedelbart började samla resultatlistor. Men den 30-åring som nu är i Sydkorea för att delta i OS är inte densamma som 19-åringen som slog igenom i junior-VM 2006. Hon har blivit mer eftertänksam.

Att intervjua en ung Kalla var länge också en slags tävling. Det fanns något ”stenmarkskt” i den skygga blicken och korthuggna repliken. En mikrofon i målfållan betraktade hon närmast som en förolämpning.

– Som riktigt liten tyckte jag mest det var pinsamt när folk stod i spåret och hejade. Kände mig oftast blyg och bortkommen. För att inte tala om när jag första gången skulle intervjuas på engelska. Usch, vad jag led.

I dag har blygheten snarare förvandlats till en sorts coolhet. Den Charlotte Kalla som nu öppnar munnen, talar fortfarande mycket lite om prestation och resultat, men desto mer om …

Ja, vadå?

Konsten att finna harmonin i livet, kanske?

Hon börjar sakta bli klar med tillvaron med en nummerlapp på bröstet. Ett annat liv väntar bortom spurt-rakan. Ett liv som både lockar och skrämmer.

– Det finns en del att ta igen. Jag läste aldrig vidare efter gymnasiet. Gav mig aldrig ut och backpackade. Blev aldrig civilingenjör som många trodde.

Hon skulle vilja få mer tid ute i naturen, säger hon. Göra mysiga toppturer, tälta eller bara promenera i timtal, utan tanke på att hon måste ut och träna senare på kvällen.

– Fast allra mest längtar jag efter att inte längre behöva gå hem och lägga mig när middagen är som trevligast. Kunna ta det där extra glaset vin och sitta uppe några timmar med folk som jag tycker om.

I hela sitt vuxna liv har hon sovit närmare nio timmar varje natt. Sömn är en grundpelare när man tränar hårt, menar hon. Men i Kallas privata topphälsokoncept ingår också rätt kost, rätt utrustning och – framför allt – rätt självkänsla.

– Jag vill bli modigare och bättre på att följa min inre röst. Bättre på att se till mina behov, inte andras. Hitta det som verkligen är hållbart i livet. På det viset betyder resultaten mindre nu än när jag stod som sjuåring på startlinjen i Kalle Anka Cup. Dessutom är jag betydligt mindre nervös än förr.

På den tiden hette den stora idolen Lina Andersson, en av dåtidens främsta skidåkare. Men Charlotte Kalla har också alltid sneglat på den andra världen: den som rymmer sjumilaskogar, popstjärnor, killar, älgjakter och drömmen om en sommarstuga vid havet.

Kastar man ut lite slumpartade nonsensfrågor framstår hon som en rätt vanlig tjej med vanliga drömmar och hang ups.

Charlotte Kalla
Vad ville du bli som ung?
– Läkare. Fast allra helst en av tjejerna i Spice girls.

Vilken var den första låt du spelade sönder?
– Ett kassettband med Carola som jag lånat av mamma.

Favoritplagg?
–Mina svarta byxor.

Vilket djur skulle du vilja återfödas som?
– En älg … nej förresten, en tiger.

Vad skulle du lämna kvar om ditt hus börjar brinna?
–Kassen med ge bort-prylar som har en tendens att bli allt fullare.

Tror du på Gud?
– Nej.

Vilken hushållssyssla hatar du?
– Vika tvätt.

Får du många friarbrev?
– Nej, men det är många som ber om min autograf.

Hur ska man vara för att leva med dig?
– Ganska tydlig med vad man vill. Jag trivs själv med fasta rutiner. Gillar att ha så mycket kontroll som möjligt.

Man måste inte vara skidåkare?
– Nej, det inte är nödvändigt. Men om man gillar natur är det nog en fördel. Och långa goda middagar.

Förra vintern separerade Charlotte Kalla från pojkvännen och skidåkarkollegan Anders Svanebo. Det blev mycket uppmärksamhet i media. Själv vill hon helst inte beröra ämnet. Kan däremot hålla med om att man som offentlig person liksom får acceptera att utstå samma prövning två gånger. Först i verkligheten. Därefter på löpsedlar, twitter och webbsidor.

Jag önskar att jag kunde uppskatta all kärlek jag får från okända.

Ett extra slitage?
– Ja, det skrivs ju så otroligt mycket i alla sammanhang numera. Visserligen kan man ju själv gå ut på sociala medier och ge sin version, men samtidigt … ja, det är svårt när mycket vinklas så hårt.

Hur tänker du exempelvis i fallet Johaug?
– Att jag känner med henne som medmänniska. Det måste vara tufft att leva i den där ovissheten.

Är du själv rädd att bli ofrivilligt dopad?
– Nej.

Punkt. No more comments. Eller är det kanske bara medfödd blyghet och norrländsk korthuggenhet som spökar igen?

– Jag tror aldrig jag riktigt har vant mig vid offentligheten, säger hon och drar med handen genom det mörka håret.

– Jag har fortfarande svårt att tänka bort blickarna när jag rör mig ute i vardagen. Kan bli lite less på mig själv, faktiskt, när folk kommer fram och bara vill vara snälla och jag ändå stänger av.

Du blir onödigt tvär?
– Ja, senast när jag delade ut t-shirtar i samband med Göteborgsvarvet sa en kvinna: ”Jag blir alldeles rörd, när jag hör allt fint folk säger till dig.” Jag önskar jag bättre kunde ta in det där. Verkligen uppskatta och njuta av all kärlek jag får från okända.

Men du klarar det inte?
– ”Nämen gud, så här vill jag inte vara” kan jag tänka. Och ändå håller jag på. Det är nog en form av skydd, tror jag. Jag är kanske rädd att det ska ta en massa energi om jag går för mycket upp i de här känslorna.

charlotte kalla i backe

Vad händer med dig när du kommer hem till gamla trygga Tärendö, då?
– Då tycker jag det bara är jättehärligt. Framför allt att träffa
alla som bor kvar där, mina gamla kompisar Lisa, Kajsa och alla de andra. Jag får som ett lugn. Blir en i mängden.

Är det inte en paradox att du valt ett yrke där du ständigt bedöms, beröms eller kritiseras?
– Jo, men jag tänkte ju knappast så när jag började åka skidor som sjuåring. Och redan där hade jag svårt med uppmärksamheten. Trivdes tidigt med att jobba ensam, i det tysta. Dessutom har jag kanske det där i mig också, i någon form. Jag var duktig i skolan, hade en inbyggd drivkraft att alltid försöka vara bäst. Men visst, jag var samtidigt jätteblyg när det kom till att exempelvis hålla föredrag inför klassen.

Men i dag fixar du att hålla tal?
– Ja, men det tar fortfarande emot. Samtidigt har jag insett att man inte bara kan göra sådant man redan är bra på. Att livet också innebär utmaningar. Att man måste börja öva någon gång. Det är som med vallning. Alla är nybörjare i början.

Varpå hon elegant, ungefär som en slipad politiker, för in samtalet på ett ämne som hon hellre talar om:

Sin första bok. Styrka, teknik & pannben. Boken är Charlotte Kallas personliga guide till ett bättre skidåkarliv. Full av tips till både Vasaloppsåkaren och nybörjaren.

– Jag vill väl framför allt visa att det inte är så svårt och krångligt som många tror. Att det finns genvägar att gå – för att bli en bättre skidåkare. Att allt inte sker på gymmet eller i skidspåret, till exempel. Att det där med att välja utrustning inte är så svårt. Och att det faktiskt går att lära sig valla.

Boken handlar även om mål – som bör vara rimliga.

– Det kanske inte alltid går att ha samma mål som när man var ung, innan man fick barn.

När tänker du själv bli mamma?

– Du, det har jag faktiskt ingen aning om.

charlotte kalla

Charlotte Kallas tips för att bli en bättre skidåkare:

Lägg dig på rätt nivå, utgå från dina förutsättningar.

Skaffa utrustning som är anpassad efter din vikt och hur duktig skidåkare du är. Var ärlig med din förmåga.

All träning är bra träning, men du kan nå bättre resultat om du varierar intensiteten. Försök fylla veckan med både distans och intervaller.

4 Jobba med att utveckla din teknik. Ta hjälp av en instruktör, be någon filma dig eller åk bakom någon duktig skidåkare och härma rörelsemönster.

Text Petter Karlsson, foto Frida Sjögren.

Psst! Behöver du en paus efter all OS-spänning? Häng med ToppHälsa på träningsresa till Lanzarote i mars! Vi spelar padel, dansar med Annika Sjöö, tränar crossfit med Michael Hansson Sjöö, crawlar med Emma Igelström och yogar, springer, vattensportar … Läs mer och boka här!

NUVARANDE OS-aktuella Charlotte Kalla: ”Jag funderar över vad jag vill lägga min tid på”
NÄSTA FRÅGA COACHEN: Varför vill jag bort från familjen och ha egentid?