– Har jag ett år kvar att leva så ska jag vara glad varenda dag av det året, sa Sara Almqvist till sig själv. Med döden hängande över sig bestämde hon sig för att välja att vara lycklig.

Namn: Sara Almqvist
Ålder: 35 år.
Familj: Gift med Mattias, dottern Moa, 9 år.
Bor: Härnösand.
Gör: Delägare i Härnösands hälsostudio, hhstudion.se. Pendlar vissa dagar i veckan till Sundsvall och säljer kök på Ikea.

Saras blåmärken var en livsfarlig blodsjukdom.

 

– Jag njuter kopiöst, jag njuter varenda dag. När jag sitter i soffan och tittar på tv, så njuter jag. När jag åker och hämtar min dotter från skolan, så njuter jag, säger Sara Almqvist, 35 år.

Sara har de senaste sex åren gått i däck så ofta och sörjt så mycket att hon inte orkar sörja mer.

– Egentligen har sorgen över att jag aldrig kommer att få den där stora familjen jag drömt om, varit större än själva sjukdomssorgen, säger Sara där hon sitter mitt i en av sina stora livsdrömmar. Härnösands hälsostudio, friskvårdsföretaget som hon dragit igång tillsammans med kollegorna Sandra och Sabine.

– Jag frågade dem ”Men vill ni verkligen ha mig med? Jag kanske inte lever om ett år”. Då sa de: ”Du ska inte dö, nu ska vi starta det här”.

Och så skrattar Sara. Hon skrattar ofta och mycket och hon drömmer om att få hjälpa andra att må bättre. Att få använda allt hon lärt sig under den tuffa resan.

Den började den där våren då Sara och hennes Mattias började tänka på nu var det nog dags för Moa, 3 år, att få ett syskon.

Jag kände att något var fel i kroppen.

– Men jag kände att något var fel i kroppen. Jag började få stora blåmärken överallt.

Men ni vet hur det är. Sommaren kom. De skulle ut och resa, Saras mamma skulle fylla år. Det var full fart och Sara kom sig aldrig för att söka läkare.

– Men så började jag googla, det där som man inte bör göra …

Sara googlade ”blåmärken” och hittade fram till leukemi, blodcancer. Hennes syster hade haft cancer, hennes trygga, fina pappa hade hastigt ryckts bort i cancer när Sara var 17 år. Hon hade förlorat många nära människor och tog inte livet för givet. Nog visste hon vad cancer var.

– Så jag beställde tid på vårdcentralen första dagen efter semestern. Jag var där och tog prover vid klockan 10, på eftermiddagen ringde de och sa att jag måste åka in till akuten i Sundsvall. Mina värden var jättedåliga.

Det blev en lång, svår höst. Många prover. Nej, ingen cancer. Men en sällsynt och farlig blodsjukdom, aplastisk anemi. Saras blodvärden var nere på 45 (normalt för en vuxen kvinna är 120–155 gram per liter, vilket anger mängden röda blodkroppar per liter blod).

– Värst var att jag inte kunde ta hand om min egen dotter, säger Sara.

Duktiga, starka, målmedvetna Sara som alltid orkat allt och aldrig haft en enda sjukdag, fick lämna över till Mattias, mamma, svärmor och svärfar.

Framåt jul började det äntligen vända. Behandlingen med dropp som skulle få fart på Saras egen benmärgsproduktion gav resultat. Sakta, sakta kom hon tillbaka till livet.

Tre år senare började Mattias och Sara tänka att nu var det nog dags för Moa, 6 år, att få ett syskon.

Då kom chocken. Vid en kontroll fick Sara beskedet. Hennes blod hade ”börjat spricka”, de röda blodkropparna bröts ner alldeles för snabbt. Hon hade drabbats av en sjukdom som kallas PNH (se nedan).

– Då blev jag rädd på riktigt. Jag tänkte ”Det här kommer jag kanske inte att klara, det här kanske inte kan botas”. Som idrottare hade jag annars redan från början tänkt: Det här ska jag fixa, jag ska ta mig igenom det, bli starkare än förut och använda erfarenheterna för att hjälpa andra. Men jag insåg ju att om läkarna inte kan bota mig så hjälper ju inte min egen inställning långt.

Det var allvarligt på riktigt. Och det efterlängtade syskonet blev ett missfall.

Varje dag vaknade Sara med oron i kroppen, tankarna på sjukdomen var där.  Men så kom vändpunkten.

– Det bara slog till. Jag sa till mig själv: ”Nu har du ett val, Sara. Nu får du bestämma dig.” Och jag tog beslutet: ”Lever jag ett år till, då vill jag vara glad varje dag under det året. Allt trams, allt skitsnack, alla bagateller, det ska bort …”

Men kan man bara bestämma sig för att vara lycklig?

– Ja, varenda dag tar jag beslutet: ”Vad vill jag få ut av den här dagen? Vill jag oroa mig eller vill jag ha en underbar dag? Vill jag ha en underbar dag – hur gör jag då?”

– Jag stannar upp och är tacksam. Jag tänker: ”Jaha, nu sitter jag här på väg till jobbet. Det är blött och slaskigt, men jag får åka till ett jobb.”

Envist och systematiskt och med en järnvilja har hon förändrat sitt liv.

– De här två åren har varit de allra bästa. Jag har sörjt att jag aldrig kan få den där stora familjen jag drömt om. Men jäklar vad bra man kan ha det i alla fall.

Hon väljer medvetet att göra sådant som skapar ”den där go’-
känslan i kroppen”:

– Jag umgås med människor jag tycker om, jag älskar goda frukostar och att göra miniutflykter, att få uppleva saker. Förr skulle jag ut i världen för att uppleva, nu kan det räcka med att jag går ut i skogen. Jag upptäcker nya saker där varje gång. Förr var skogen bara … skog, säger Sara och skrattar igen.

Det handlar om närvaro. Och rådet hon vill ge andra är:

– Lev nu. Man ska inte behöva bli sjuk för att upptäcka det. Hitta det du mår bra av varje dag. Man ska leva sju dagar i veckan. Inte låta vardagarna bara vara transportsträckor. Ät tacos på tisdag och gå på konsert på en måndag.

Men är det inte risk att man tränger bort sorgen?

– Det är det säkert. Den kanske kommer sedan. Men jag har haft så många år av sorg. Jag har slagit i botten så många gånger under de här sex åren. Jag orkar inte mer. Nu när jag kraschar tänker jag mig som en kudde, jag kraschar, landar i kudden och studsar upp igen.

För visst finns det dagar då det blir för mycket, de helvetiskt svåra dagarna före provtagningen hos läkaren, tänk om det blivit sämre  …

Förr vågade jag inte vara ledsen.

– Men jag får vara ledsen. Förr vågade jag inte vara ledsen. Nu inser jag att det inte är ett svaghetstecken.

– Förr skulle jag vara den alltid friska, starka Sara. Nu är jag den glada, trygga Sara med ett mycket, mycket större hjärta än förut.

Hon har förverkligat drömmen om att starta eget, hon har förverkligat drömmen om att få hjälpa andra och på köpet har hon också fått förverkliga en annan dröm – att stå på scenen och föreläsa. Som rubrik på föredraget om sin egen resa satte Sara: ”Härliga motgångar!”.

Som hon själv säger:

– Nu är det ingen handbroms i mitt liv!

Porträtt på Sara med blodsjukdom

Sjukdomen som bryter ner Saras blodkroppar

Sara har drabbats av två blodsjukdomar:

Aplastisk anemi, allvarlig blodbrist orsakad av att benmärgens produktion av blodkroppar är störd. Symtomen är trötthet, yrsel, infektionskänslighet, benägenhet att blöda. Det drabbar främst unga vuxna. Utan behandling skulle de flesta dö inom ett år. I första hand ges blodtransfusioner och antibiotika. En vanlig behandling är dropp med antikroppar från djur, plus kortison/antibiotika. I vissa fall görs benmärgstransplantation.

PNH, paroxysmal nattlig hemoglobinuri, är en sällsynt sjukdom där röda blodkroppar bryts ner tidigare än normalt.

Saras bästa råd för att leva nu

  1. Lev nu. Var närvarande, varje dag.
  2. Hitta saker du mår bra av varje dag. Gör aktiva val. Folk tror nästan alltid att de borde träna mer för att må bra. Men det är sällan där problemet sitter. Du kanske ska gå och lyssna på musik i stället.
  3. Välj själv. Säg inte ”Nu måste jag åka dit och dit, suck”. Åk inte dit då, om det får dig att må dåligt. Visst finns det saker som du måste göra, men ofta har du ett val.
  4. Ta reda på var problemet sitter och sätt in förändringen där. Du kanske har ont i huvudet – och du vantrivs på jobbet. Det är klart att du får ont om du tillbringar åtta timmar varje dag på en plats där du inte trivs. Förändra! Kan du inte byta jobb så kanske du kan byta arbetsuppgifter. Börja undersöka möjligheterna till förändring.
  5. Fråga ”Vad är det bästa som kan hända?” om du gör en förändring. Om du byter jobb så kanske du kommer att vakna upp och vara glad varje morgon.
  6. Åk till din favoritplats. Är det havet – åk dit! Är det en idrottshall – åk dit. Då händer något, du får inspiration och du kan börja zooma ut, tänka på livet i stort. Fråga dig ”Vad gör mig glad?” och ”Vad vill jag med mitt liv?”
  7. Sätt mål. När jag först mötte människor som sa att de aldrig hade haft några särskilda mål i livet så tyckte jag att det var ofattbart. Jag trodde alla hade mål. Själv har jag väl haft det sen jag var tre år. När jag var liten skulle jag bli Maradona, det bara var så.

Av Maggan Hägglund  Foto Maria-Thérèse Sommar

Behöver du komma bort från vardagen en stund? Följ med på ToppHälsas yogahelg på The Steam hotel! Läs mer och boka på topphalsa.se/resor.

NUVARANDE Sara, 35: ”Mina blåmärken var en livsfarlig blodsjukdom”
NÄSTA Allt du vill veta om friskvårdsbidraget – mer mångsidigt än man tror!