Topphälsas chefredaktör Pamela Andersson Alselind om att våga stå stilla en stund – både fysiskt och i tanken.

Klockan 08.15 varje morgon samlades vi i det lilla gårdshuset där mjuka fårfällar placerats på golvet och små låga pallar stod uppställda på varje fäll. De vackert formade fönstren som sträckte sig från golv till tak tog in det svaga morgonljuset och vi, 13 svenska kvinnor från norr till söder, smög under tystnad sakta in och valde var sin plats.

Fönstren, stämningen och tystnaden fick gårdshuset att kännas som ett kapell, och den första morgonen kändes det ovant, lite kallt men framför allt svårt.

Faktum är att jag hade problem att koncentrera mig.

Min kropp är van att röra sig, att välja en powerwalk på morgonen om jag har tid, att låta pulsen höjas och kroppen bli lite varm. Gärna tillsammans med vänner som jag kan prata med samtidigt.

Här, på Frötuna Gård utanför Uppsala, på en rehabvecka anordnad av CancerRehabFonden började dagen med meditation och tystnad.

”Utmaning!” tänkte jag den första morgonen när jag stötte ihop med de andra på den korta vägen till kapellet och vi istället för ett hej, bara nickade åt varandra. Att andas lugnt och stilla, att hitta en värdig position på fällen eller pallen, att bara vara tyst och inte låta tankarna stanna i hjärnan utan bara mentalt vifta bort dem tog någon dag – men jag lärde mig!

Snart uppskattade jag att långsamt väcka kroppen och sinnena med tystnad. Att bara koncentrera mig på att andas, att inte tänka, var som att varje morgon få ett fint, blankt – och tomt! – blad att börja en ny dag på.

Inte något gammalt groll, oro eller några måsten som spökade, bara ett nytt ark att skriva en ny dagordning i tanken på.

Jag skrattade tyst för mig själv när jag vid frukosten den andra dagen möttes av en liten skylt med ett så passande och ändå fyndigt budskap. Den stod intill en vas med vackra blommor och jag tog orden till mig direkt:

”– Good morning, this is God. Today I’ll take care of all your problems and I don’t need your help. Have a nice day!”

Så passande när man rehabar sig i form, eller hur?! Att någon annan tar hand om vardagen så att man själv bara kan hämta ny kraft!

Jag tänker på den där septemberveckan under årets sista dagar och istället för att summera 2015 i händelser lovar jag mig själv att jag ska komma ihåg känslan från Frötuna när jobbhjulet går på högvarv igen.

Andas in – andas ut.

Inte tänka på något annat än att kapsla in tystnaden och låta en ny dag börja blank.

Det är mitt enda löfte inför 2016. Att våga stå stilla en stund. Både fysiskt och i tanken. Resten får ordna sig ändå.

Många jul- och nyårskramar – och ta nu hand om varandra därute!

Puss.

NUVARANDE Pamela Andersson: ”Good morning, this is God”
NÄSTA Behandla huvudvärken på 2 minuter – här är hyllade metoden