Tillsammans med Lovisa "Lofsan" Sandström har Jessica Almenäs skrivit boken ”Stora Löparguiden för kvinnor”. Men att jogga eller springa har inte alltid varit en självklarhet för någon av dem. Läs hur tjejerna hittade lyckan till löpningen!

Löparlyckan (känslan av att du lätt som en fjäder flyger fram och kan springa hur långt som helst) kommer förr eller senare till den som fortsätter springa. Fråga bara Jessica Almenäs som började jogga 2009 och som sen dess jagar lyckoruset tre gånger i veckan. Nu har hon tillsammans med PT:n Lovisa ”Lofsan” Sandström skrivit boken ”Stora Löparguiden för kvinnor”.

– Jag hittade löpningen när jag jobbade med programmet Biggest Loser, säger Jessica Almenäs.

– Jag blev otroligt inspirerad av alla deltagare i programmet som kämpade hårt. Det fick mig att komma igång.

Från början kämpade hon för att ta sig runt tre kilometer.

–  När jag klarat det fick jag mersmak och siktade på milen. Jag hade kul och gjorde snabba framsteg, märkte skillnad gång till gång. Det blev som en direkt belöning.

Nästa mål blev ett maraton. 42 kilometer, på Honolulu.

– För mig är löpning både en fysisk och mental upplevelse. Jag blir piggare, gladare och orkar mer. Det blir ett andningshål från vardagen, jag får vara ifred med mitt huvud – därför föredrar jag att springa själv. Och så har det förstås hållit mig i form också.

Jessica Almenäs

Lovisa Sandström har sprungit sedan hon var tonåring, men först efter att hon fick barn kom hon igång ordentligt.

– Då kunde jag konditionsträna med barnvagnen eller fick komma ut och vara för mig själv en stund. För mig kan löpningen också vara ett sätt att rädda dåliga dagar. Jag går ut och springer, startar om dagen – gör den bra. Det är också ett enkelt och effektivt sätt att träna flåset, du kan göra det när och var du vill. Du behöver bara bra skor.

Är du helt ny i löpspåret, börja med promenader, varvat med jogg.

– Men gå mest så att det inte blir för jobbigt, säger Lovisa.

– Och ge gärna extra värde åt upplevelsen med musik, en ljudbok, eller en kompis.

När du kan springa fem kilometer utan att stanna kan du välja hur du vill fortsätta utvecklas – springa snabbare eller längre. Låt utvecklingen ta tid för att undvika skador.

– Börja med att sätta ett mål 4–5 veckor bort i tiden. Spring på känsla. Det viktigaste är känslan av att du kan – tro inte att det måste vara på ett visst sätt!

Motivationstips: Fundera på varför du springer och skriv ner ett konkret och rimligt mål, inte allt för långt bort i tiden.