”Du kommer att dö om du inte får ett nytt hjärta”, sa läkarna till Josefine. En okänd donator räddade hennes liv. Att Josefine dessutom fick cancer i ett ben som 15-åring, och fick protes, det tycker hon är mindre viktigt. Att sprida kunskap om organdonationer är vad som ligger hennes nya hjärta närmast.

 

Josefine Fridell
Ålder: 30 år.
Familj: Mamma, pappa, bror med sambo samt brorsdotter.
Bor: Kalmar.
Gör: Specialistsjuksköterska.

Josefine Fridell var svårt hjärtsjuk och visste att hon hade begränsad tid kvar att leva. Hennes enda hopp var att få ett nytt hjärta. Läkarna placerade Josefine i kö för donation, hon visste att väntan kunde bli lång. Men efter bara två veckor, ringde telefonen en kväll vid nio. Josefine fick beskedet:

”Vi har ett hjärta till dig”.

Josefine blev rädd. Och hon kände sig inte förberedd.

– Jag fick 20 minuter på mig att komma i väg. Jag skulle ha en väska färdigpackad. Min var bara packad till hälften så jag fick slänga i vad jag kom på. I efterhand kan jag säga att det inte var så genomtänkt packning, skrattar Josefine.

Hon bodde i Kalmar och skulle till Lunds universitetssjukhus. Tre timmar tog det med taxi till Lund och Josefines föräldrar, som bor i Jönköping, hann dit före henne.

ORON VAR STOR. Josefine hade en sliten kropp, trots att hon bara var 27 år. Den hade fått utstå skelettcancer, cytostatika, en benamputation och andra operationer. Allt började när Josefine var 15 år. Hon upptäckte ett blåmärke och en smärtsam bula på benet.

– Det gjorde ont varje dag och när jag slutligen fick diagnosen skelettcancer var knölen 12 centimeter lång och fanns även på baksidan av benet. Jag fick cytostatika men benet gick inte att rädda. De amputerade vid mitt knä.

cancer donera hjärtsjukdom benprotes

– Om jag hade jag fått rätt diagnos från början hade kanske läget varit annorlunda. Men läkaren trodde att det var en muskelknuta och det trodde jag också. Jag trodde att det berodde på att jag gått i för små skor. Jag hade ett par skor som jag tyckte väldigt mycket om och som jag använde trots att de inte passade …

Hon ler ofta. Det strålar livsglädje om Josefine. Och styrka.

– När jag fick cancerbeskedet tänkte jag att jag skulle ta mig igenom sjukdomen och fortsätta med mitt liv. Det var det enda som gällde. Jag var så fokuserad på det att jag inte tänkte på att jag kunde dö.

År 2006 kom nästa smäll.

– Jag hade fått metastaser i ena lungan och opererades igen.

2012 kom nästa återfall. Ännu en metastas i lungan och en ny operation.

– Båda operationerna gick bra och metastaserna kunde tas bort. Jag fick cytostatika i 1,5 år efter den andra operationen.

Sedan blev Josefines hjärta sjukt. Hon berättar:

– I samband med min cytostatikabehandling fick jag en medicin som kan ge skador på hjärtat. Under min sista behandling blev jag väldigt påverkad och andfådd. Det visade sig att jag drabbats av akut hjärtsvikt och fick intensivvård. Min hjärtläkare var väldigt tydlig med att det var osäkert hur det skulle gå.

– Jag hade jag ingen ork kvar, ingen kondition, fortsätter Josefine. Mitt hjärta var så dåligt. Jag fick veta att jag med träning skulle få bort mjölksyra ur min kropp. Så jag började träna med lätta vikter, ibland inga vikter alls. Och jag gick korta sträckor, väldigt sakta.

I början av 2016 fick Josefine sitt nya hjärta.

– Jag minns att läkaren som skulle utföra transplantationen sa till mig att jag skulle se honom och hans team som rörmokare, de tar isär och plockar ihop. Man måste lita till 100 procent på dem. Det gjorde jag.

Efter transplantationen började Josefine träna med promenader i sjukhuskorridorerna: 20 meter åt ena hållet och 20 meter åt andra. Varje dag gick hon samma runda, om och om igen, tills hon var uppe i en kilometer. Ganska snart efter operationen kände Josefine att det fanns en ny ork.

– Sedan dess har träningen var jätteviktig för mig!

HÖSTEN 2016 fick Josefine sin springprotes. I augusti 2017 gick hon i mål i Minitriathlon i Kalmar. Ett lopp där hon hade simmat 520 meter, cyklat 1,8 mil och sprungit 4,2 km.

cancer donera hjärtsjukdom benprotes

– Att genomföra det loppet är en stor grej för mig personligen. Inte på grund av det jag gått igenom, utan för att jag har satsat på min hälsa efter transplantationen. Med mitt nya hjärta tränar jag för min kondition och för att må bra. För att orka det jag vill med mitt liv.

– Jag kan få höra att jag måste vara så tacksam för att jag lever. Men för mig är tacksamhet så laddat med känslan av att stå i skuld. Jag vill hellre säga att jag är otroligt lyckligt lottad som lever. Men jag hade inte levt om jag inte hade kämpat. Det har varit en svår kamp, stundtals oerhört svår. Den person som jag skulle vilja tacka kan jag inte tacka. Den som gav mig sitt hjärta.

Josefine Fridell får ofta höra frasen ”det du har gått igenom hade jag aldrig klarat”.

– Men vad är alternativet? För mig har det handlat om en drivkraft. Jag saknar förmåga att ge upp. Men när det var som svårast önskade jag att jag haft den förmågan… Mitt hjärta är den finaste gåvan jag har fått. Det är ju anledningen till att jag lever – och jag vill leva ett liv som jag kan känna mig stolt över.

– Jag har väldigt sällan tyckt synd om mig själv. Och jag vill inte att någon annan gör det. Att få medlidande är inte syftet när jag berättar min historia. Jag vill få folk att tänka till så att de anmäler sig till donationsregistret.

3 saker som ger Josefine styrka

1 Min familj och mina vänner. Att omge mig med familj och vänner är viktigt. Tillsammans med dem kan jag visa hur jag verkligen mår. Det är okej att vara ledsen. Men jag håller tillbaka lite inför dem. Att älta för mycket har aldrig varit positivt för mig.

2 Att skratta och le mycket. Jag tror att det har varit räddningen för mig många gånger; att jag är bra på att spela att jag mår bra. Dagar när jag fejkat ett leende så mycket att nästan fått träningsvärk i kindmusklerna har det ändå gett en positiv effekt på mitt mående.

3 Träning. Genom att träna kan jag få ut min frustration. Träningen ger mig även fysisk och psykisk styrka samt energi.

Vill du donera organ?

– Är du beredd att ta emot ett organ? Då borde det också kännas rätt att vilja ge! Jag kan förstå om folk tycker att det är obehagligt att ägna sig åt donationsregistret, men det behöver bara ta några få minuter. Ett ifyllt donationskort gör allt så mycket lättare för de efterlevande, säger Josefine.

Att bara säga till sina anhöriga att man ställer sig positiv till att donera räcker inte.

– Visst är det bättre än att inte säga någonting alls. Men att registrera sig som donator blir så mycket tydligare. Och då behöver inte anhöriga fatta något svårt beslut när de befinner sig i chock och sorg.

För att anmäla dig till donationsregistret, gå till socialstyrelsen.se/donationsregistret Där kan du anmäla dig direkt med bank-id eller annan legitimation. Har du inte digital legitimation får du en bekräftelse hem i brevlådan

Knappt 1,6 miljoner människor var registrerade i donationsregistret i februari 2018, och siffran omfattar både de som vill och de som inte vill donera organ efter sin död. Mellan 70 och 80 procent av Sveriges befolkning är villiga att donera. En del har ett donationskort i plånboken.

Text & bild: Christina Wendel

Psst! Vill du också träna för att må bra? Följ med ToppHälsa till Playitas och hitta träningen för DIG!

 

playitas_2019

TRÄNINGSRESA TILL PLAYITAS

När: 4-11 nov och 11-18 nov 2019
Var: Playitas Resort, Fuerteventura
Pris: 13 998 kr (en vecka) 19 448 kr (två veckor)
Ingår: Flyg, mat på flyget, transfer, boende (del i dubbelrum), halvpension och alla ToppHälsas aktiviteter på schemat.
Avreseort: Stockholm, Göteborg & Köpenhamn

LÄS MER OCH BOKA HÄR!