Komikern Marika Carlsson hittades övergiven i ett dike i Etiopien som barn. Hon växte upp i pingstkyrkans värld och kom ut som lesbisk 40 år gammal. Mer om allt detta, och lite till, berättar Marika här.

Marika Aychesh Carlsson
Född: 19 mars 1973 i Etiopien. (”Fast datumet är förstås bara en chansning. Jag var uppskattningsvis tio månader gammal när jag hittades.”)
Familj: Sambo och hennes sexåriga dotter.
Bor: Radhus i Vällingby norr om Stockholm.
Aktuell: I sommarturnén Diggiloo, släpper i september självbiografin Såna som du ska inte va här
(Forum). Följer med på ToppHälsas resa till Playitas i november!

A

tt vara Marika Carlsson har inte alltid varit rock’n’roll och stilettklackarna i taket.
Svart på en skolgård full av mobbare. Lesbisk i en trångsynt frikyrkovärld. Full av prestationsångest på en stand up-scen. Och så det där med vikten, som onekligen fördunklade några år runt 2010, innan hon beslutade sig för att sätta stopp. För socker, pasta, vetemjöl och mjölk.

– Under tre år drack jag inte ens alkohol. Och började cykla på allvar. Investerade i en riktig racer och tog långturer på landet. Köpte till slut även en till min kära sambo. Som för övrigt på sistone har börjat plocka fram hantlarna till mig också.

– Nu ska bara den här jäkla knäsenan läka ihop, så ska det nog bli ordning på kroppen till sist. Skitlöjlig skada, för övrigt. Halkade på en gata på Mallorca. Kände direkt att knäskålen inte längre satt där den skulle. Låg där och tänkte: ”Och så finns det folk som frivilligt föder barn och utsätter sig för en ännu värre smärta. De kan fanimej inte vara riktigt kloka!”

Du kommer själv aldrig att föda barn?

– Aldrig! Jag har en bonusdotter som jag älskar högt, det räcker.

marika_carlsson

Hur var du själv som barn?

– Gapig, gladlynt, kaxig och full av självförtroende: ”Här är jag, jag vet att ni allihop har väntat på mig!” Det var också därför det blev en sådan chock när vi flyttade till Lund och jag började skolan och plötsligt blev kallad ”Din fula negerjävel”.

– Vi hade också använt n-ordet hemma och i kyrkan, men då var det alltid förknippat med något positivt: ”Åh, vad ni negrer är fina. Vilken vacker hudfärg, vilket underbart hår.” Nu blev det som en smäll rakt i magen. Jag var helt oförberedd.

Hänger ni med i svängarna? Eller ska vi kanske göra ett tryck på rewind-knappen:

Etiopen 1973. I ett dike hittar en svensk beredskapsarbetare en liten flicka som tycks ha dött av undernäring. Men när hon lyfter upp den livlösa lilla kroppen, märker hon att barnet trots allt andas. Hon stoppar barnet under tröjan och tar det till en närbelägen sjukstuga. Där räddas den lilla Marika, som hon omsider får heta, och hamnar så småningom som adoptivbarn hos en familj i Lund. Hon växer upp i den lokala pingstförsamlingen, äger länge en stark kristen tro, men börjar i slutet av tonåren att tvivla på Guds existens. Inser sakta att hon dras till tjejer mer än killar.

När började din tillvaro krackelera?

– Skoltiden blev trots allt rätt okej. Jag gav mobbarna svar på tal. Fick hjälp av pappa att hitta de där riktigt dräpande kommentarerna: ”Om de säger så här, kan du svara så här.” Dessutom var jag länge längst i klassen och kunde klippa till den som retades. Det blev en del barnslagsmål på den där skolgården, om man säger så.

– Samtidigt var jag trygg i min tro; en liten fundamentalist som klev fram på roliga timmen och predikade att Big Bang och dinosaurierna aldrig funnits. Var ljudtekniker på gudstjänsterna. Hade sjukt roligt med mina kompisar i kyrkan. Det var först när jag var 14, 15 och mina föräldrar skilde sig, som jag kände att så mycket av det där religiösa snacket bara var floskler.

Vad hände?

– Här fanns en familj som rasade samman och ändå var det ingen ungdomsledare eller pastor som kom fram till mig och sa: ”Shit, hur mår du egentligen, Marika? Kan jag hjälpa dig på något sätt?” Om du var utsatt, hemlös och fattig fungerade församlingen, men vid en skilsmässa blev allting tabu och skam. Min kyrka blev ett luftslott. Ändå hängde jag kvar tills jag var 20. Levde dubbelliv. Satt i kyrkbänken och tuggade minttabletter mot alkoholångorna. Det var först när jag drog till London för att bli au pair som jag kände mig riktigt fri. Lämnade hela min gamla värld.

Även Gud?

– Jag är inte religiös i dag. Samtidigt vill jag att det ska finnas något som är större i tillvaron, en andlighet, kanske det vi kallar kärlek, att vi har själar som lever vidare efter döden. Jag är lite inne på reinkarnationstanken, att jag blir ett slags väsen som får se vad som händer om hundra år. Det vore sjukt kul.

Vad är livets mening?

– Att ständigt utvecklas. Och för det måste man uppleva möten med andra människor.

Som i London 1993?

– Ja, där hände det grejer, haha! Varje dag gick jag och lämnade familjens barn i en förskola och blev bekant med en tjej som var nanny. Vi började gå på krogen ihop. Snart fattade jag att hon var gay och det satte fart på helt nya tankar. Tänk om jag också var sådan? Var det därför jag aldrig tyckte det där med killar var så himlastormande? Sitta i soffan med dem, visst, det var mysigt. Men inte sex. Två veckor innan jag åkte hem pussades vi.

Och hamnade i säng?

– Nej, nej, där var jag fortfarande den pryda pingst-Marika. Men jag hann tänka: ”Aha, är det så här det kan kännas?!” Tillbaka i lilla Lund beslöt jag att glömma alltsammans. Förträngning, som det kalllas. Skaffade mig lite pojkvänner, hängde ihop med dem ett halvår, men gjorde alltid slut när de ville flytta ihop.

När kom du ut ur den berömda garderoben?

– Först när jag var 40 och hade börjat jobba som stand up-komiker i Göteborg. På en förfest sa en tjejkompis att hon tänkte ligga med en tjej bara för att testa. För mig var det: ”What, hur tänker du här?!” Samtidigt ploppade det där minnet från London upp igen. Jag kände: Men jag då? Ska inte jag testa också? Tänk om jag har ljugit för mig själv i alla år? Så jag beslöt att om jag blev kär i en tjej någon mer gång, så skulle jag bara låta det hända.

marika_carlsson

Marika Carlsson lägger in en snus. Ändrar läget på det trasiga knät. Kryper högre upp i soffan hemma i radhuset, där hon bor med sin sambo och hennes dotter.

Vad sa dina frikyrkliga föräldrar när du berättade om er kärlek?

– Pappa hade lämnat pingstkyrkan när de separerade. Han har alltid tänkt självständigt, vägrat gå i flock. Med mamma var jag mer orolig. Jag såg henne som konservativ. Men snarare blev hon arg för att jag hade trott att hon skulle bli arg: ”Men Marika, du förstår väl att jag älskar dig och du ska göra som du själv känner?” I dag är hon oerhört cool och stolt över den jag är.

Det finns det dock 22 pingstpastorer som inte gör …?

– Du tänker på deras upprop mot homosexualitet i tidningen Dagen? Det som fick mig att sätta upp föreställningen Jag är Gud. Jag har sällan blivit så arg i hela mitt liv. Eller snarare frustrerad. Ilska och frustration har alltid varit starka drivkrafter i mitt liv, märker jag så här i efterhand.

Många reagerade på affischen där du hänger på ett kors?

– Ja, det var ju meningen också, att provocera. Men de som kom för att titta märkte snabbt att föreställningen var både varm och kärleksfull. Jag skulle aldrig i mitt liv attackera en annan människas gudstro. Däremot ville jag visa vad tron kan göra med folk som inte tänker själva.

När förstod du att du var rolig?

– Rätt sent, faktiskt. Första gången jag kände ”ruset” var jag 20 år och höll ett bröllopstal som fick folk att gapskratta. Shit, vilken skön känsla i magen det gav! Jag har alltid gillat att stå på scen. Var en av få som inte blev knallröd i huvudet när jag skulle hålla föredrag i skolan. Älskade att tävla med pappa om att vara snabbast i repliken.

– I Göteborg spelade jag amatörteater och regissören brukade tjata på mig om att testa stand up. Jag fattade inte vad han såg hos mig. ”Jamen, käften går ju ändå alltid på dig”, sa han. Så jag anmälde mig till en kurs på Norra Brunn med Adde Malmberg och Tomas Oredsson, och var verkligen sämst i klassen – tills jag plötsligt förstod hantverket. Skämtets struktur, liksom.

Resten är svensk humorhistoria, som det brukar heta. I dag är det inte längre någon butiksvakt som tar rygg på den svarta kvinnan från förorten, i tron att hon ska snatta – utan för att be om en autograf. Nu är hon i stället folkhemskändisen som sitter i tv-programmen
Parlamentet och Bäst i test.

– Fast det kan fortfarande komma fram folk på stan och säga: ”Men hallå, jag känner igen dig. Var det inte du som städade hemma hos mig?” Det tar tid att bryta ner fördomar. Alltför lång tid för en så otålig person som jag.

Känns det konstigt att inte veta om du har ärvt din humor från dina biologiska föräldrar?

– Jo, hela den där adoptionsgrejen upptog länge massor av min tid. Hade jag fått en krona för varje gång jag grubblade över det, hade jag varit miljonär nu. ”Vem är jag lik? Varifrån kommer jag?” Min biologiska mamma har alltid varit okänd, men när jag var på barnhemmet som liten, kom en man förbi och sa att han var min biologiska pappa. Det var han nog också. Han uppgav namnet på byn där han bodde, men när jag kom dit som 35-åring kände jag att någonting inte stämde. Ingen såg ut som jag. Ansiktena var rundare, pannorna kortare, kindbenen högre.

Din biologiska pappa hade ljugit om sin hemby?

– Min guide berättade att det fanns mycket förnekelse efter svältkatastrofen. Man kände en skam för att man inte hade möjlighet att ta hand om sina barn. Många erkänner än i dag inte ens att det har varit svält i landet. Man måste förstå att etiopier är ett stolt folk. Medan ni sprang runt som neanderthalare och slog varandra i skallen, hade vi redan slott och avloppssystem.

– Men det var också där och då som jag tog beslutet att inte rota mer i mitt förflutna. Ge upp de där tankarna och välja att mitt liv började när jag hittades där i diket och fick komma till Sverige. Numera skiter jag i om min biologiska mamma var en bittertant eller snackeröv. Eller om min biologiska pappa hade en massa humor eller bara var en fyllegubbe som söp runt.

 

marika_carlsson

Marika Carlssons må bra-tips:

 

  1. Hitta en träningsmetod som du tycker är kul.
  2. Dagdröm.
  3. Ät inte socker.
  4. Skratta minst tre gånger om dagen.

 

Text: Petter Karlsson Foto Maria Östlin

Psst! Häng med oss på ToppHälsa till Playitas och lyssna på Marika, träna allt ifrån cykling till dans och få massor med härlig hälsoinspiration!

 

TRÄNINGSRESA TILL PLAYITAS – 2:a veckan

När: 12-19 nov
Pris: 13 998 kr
Vad ingår: Flyg tur och retur, mat på flyget, transfer, del i dubbelrum, halvpension, alla aktiviteter på schemat.

NUVARANDE Komikern Marika Carlsson: ”Jag var 40 år när jag kom ut”
NÄSTA Träna i vatten: Sommarens hetaste cirkelpass gör du förstås i poolen