Malin Rönnblom, 45, gick in i väggen efter en extremt hektisk period. När hon började måla blev det en livsventil, där hon fick utlopp för jobbiga känslor och frustration.

Malin Rönnblom
Ålder: 45 år.
Gör: Kommunikatör och grafisk formgivare. Driver Ateljé Baksidan.
Bor: Alnö, Sundsvall.
Familj: Fru Karin, dottern Ingrid, 10 år, och sonen Henry, 5 år.

D

et var inte bara jobbet som gjorde att Malin Rönnblom gick in i väggen. Det var livet, skulle man kanske kunna säga.

– Vi flyttade från Göteborg till Sundsvall där jag från början kommer ifrån. Och under ett halvår sålde vi ett hus, köpte ett nytt – osett, jag avslutade en utbildning, min fru sa upp sig från en rektorstjänst, och jag sa upp mig från ett jobb utan att ha något nytt att gå till.

– Vi försökte också bli gravida med barn nummer två, det var min fru som skulle bära det, och det tog inte.

En månad innan flytten blev de äntligen gravida, och Malin fick en konsulttjänst som webbutvecklare. Det höll en månad, sedan fick hon ett annat jobb.

– Samtidigt hade jag fått några kunder som jag var konsult åt. Jobbet gick i 180 knyck och vi hade en bebis på gång.

Första smällen kom ett år efter, säger hon.

– Men jag ville inte riktigt erkänna att jag var så dålig. Jag var borta en månad, sedan gick jag tillbaka och jobbade.

Det höll ett år till, då smällde det rejält. Malin hade inte sovit på ett halvår och allt kraschade.

– Jag hamnade på stroke-enheten, jag trodde jag hade hjärntumör eller hade fått en stroke.

Den här gången var Malin sjukskriven ett halvår. När sommaren kom kände hon att hon ville börja måla. Hon hade tidigare jobbat som illustratör, hade gått på konstskola, men lagt det egna målandet på hyllan.

– Jag gick i KBT-terapi och terapeuten pratade mycket om att hitta glädjen i vardagen. Jag bestämde mig för att börja måla igen, och när jag väl börjat kunde jag inte lägga ner penseln. Jag bara målade och målade.

– En del har sagt till mig: ”Hur kan du måla när du inte kan jobba?” Men det är inte alls samma sak. När jag är i ateljén blir jag inte trött i huvudet. Jag tror att man använder en annan del av hjärnan när man målar.

Malin ställde ut sina målningar och sålde några. Vilket ledde till att hon startade ett litet företag vid sidan om, Ateljé Baksidan.

– Jag kom tillbaka till mitt gamla jobb, men det gick inte. I stället startade jag en egen reklambyrå, illustrerade och målade. Det gick i ett och ett halvt år, men det var jätteslitigt. Det är svårt att leva på att måla. Och som utbränd är det inte optimalt att kasta sig in som egenföretagare. Det är väldigt osäkert.

TlLL SLUT BÖRJADE hon söka jobb, och när vi pratas vid har hon precis fått fast tjänst på Region Västernorrland, som kommunikatör och grafisk formgivare. Hon jobbar 80 procent, är föräldraledig 20 procent.

Och målandet?
– Jag har egen ateljé hemma och har kvar företaget, bedriver det som en liten bisyssla. Nu blir det inte lika mycket målande som tidigare, men jag tänker att jag kommer att måla kvällar och helger.

– Att måla var en livsviktig ventil för mig när jag var sjuk. Det har kommit ut väldigt mycket när jag stått i ateljén; frustration, ilska, sorg, men också glädje, lycka. Jag tror inte jag hade varit där jag är i dag utan måleriet.

Innan smällen tränade Malin nästan varje dag. Då var det träningen som hade funktionen av ventil.
Men när hon var sjuk kunde hon inte träna lika hårt längre.

– Då hade konsten den funktionen. Men nu försöker jag hitta tillbaka till träningen. Det är stor källa till livsglädje.

Malin

Malins tips: Måla för att minska på stressen

• Släpp kraven direkt. Låt bara penseln få gå utan att känna pressen av att det måste bli en superfin målning på en gång.
• Det behöver inte vara dyrt. Biltema och Clas Ohlsson har bra utbud vad gäller färg, penslar och färdiga uppspända dukar till bra priser. Bra att starta med.
• Om vädret tillåter – ta med dig staffliet, blocket eller duken ut i naturen. Sätt dig vid klipporna eller i skogen och börja måla eller teckna. Ta med lite fika.