I Pamela Anderssons senaste krönika berättar hon om den nya bebisen och om den jävlar-anamma som krävs för att göra en viktresa.

Välkommen tillbaka efter semestern! Vad har ni gjort? Badat, solat, tränat? Själv har jag fått en bebis.

En alldeles egen bebis som luktar helt nytt och har ett omslag så mjukt att jag har problem att slita mig från den. Vill bara smeka den, om och om igen. Krama mjukt, kanterna är lite hårda, och så smek lite till.

Min allra första bok.

Skriven under tårar och fniss, med ångest och glädje, som i ett slags terapi och nostalgi, throw-back-thursday gånger hundra som stundtals har gjort väldigt ont men lika ofta fått mitt hjärta att bli varmt av kärlek och ömhet för människor som står mig nära, eller människor jag knappt känner.

Att skriva en bok är väl inte så svårt för en journalist, tänker kanske ni, men att skriva om sig själv i en sann historia om ett liv som kan ta slut när som helst har varit svårare än jag trodde.

Inte minst för att det varit ett race mot tiden.

Under hela våren och sommaren har skelettvärken blivit värre för varje cellgiftsbehandling och jag kände pressen att försöka slutföra boken innan smärtorna däckade mig totalt.

Och jag vann.

Jag ska inte dö idag finns på bokhandlardiskarna sedan den 5 augusti (den finns även som ljudbok – jag läser själv!) och i det här numret bjuder vi på ett utdrag ur boken. Den finns också att köpa för specialpris i ToppHälsas webbshop och då får du den förstås signerad!

Men nog med skryt om mig själv.

Det finns andra i det här numret som med rätta kan vara stolta över sig själva! Jag tänker på Leila, Sara, Mimmi och Maria som på sidorna 52-58 berättar om sina fantastiska viktresor! Jag gjorde själv ett viktras för tio år sedan och jag vet hur mycket jävlar-anamma och driv det krävs för att nå sitt mål. Ofta fixerar vi på kilon hit och dit, men att gå ner i vikt behöver inte alls handla om att man vill bli supersmal – oftare handlar det om att må bra och trivas i sin kropp och med sina kilon. Jag brukar kalla det för trivselvikt.

Strunta i vad andra tycker, vad som är trivselvikt bestämmer man själv, det kan vara en storlek 36 lika väl som en 44:a. Det viktigaste är att du sätter upp ett mål – och inte ger dig förrän du går över mållinjen! Så grattis tjejer! Sträck på er!

Jag tänker också sträcka på mig lite extra och då tjatar jag inte om min bok igen, utan om att ToppHälsa kan presentera författaren Denise Rudberg som ny krönikör!

Denise är förutom sina populära böcker faktiskt utbildad träningsinstruktör, och gjorde dessutom för några år sedan en egen viktresa. I varje nummer av ToppHälsa framöver kommer hon nu att låta oss följa med på sina träningspass, hon kommer att tipsa om både mat, resor och låta oss känna på en författares vardag. Och så avslöjar hon en och annan lögn. Som på sidan 111. Välkommen Denise!

Och välkommen alla läsare till en ny årstid: hösten. Nu kör vi!

Kram!

PS. LÄS PAMELAS BLOGG HÄR