Pauline vägde 163 kilo och var nära att kollapsa på en vanlig promenad. Nu har hon fått en ny kropp och nya sunda vanor - tack vare en operation och tidningen ToppHälsa!

Pauline Karlsson
Ålder: 38 år.
Familj: Särbon Lars, barnen Nowa, 10 och Oliwer, 17 år.
Gör: Arbetar som undersköterska på korttidsboende för dementa.
Bor: Tvååker utanför Varberg.

Det kom ett brev till redaktionen:
”Hej ToppHälsa! Jag vill börja med att tacka för en toppentidning, den har verkligen allt som jag vill läsa om, nu när mitt nya liv har börjat.
År 2009 gjorde jag en gastric bypass-operation, det vill säga jag förminskade magsäcken. Jag vägde då 163 kilo till mina 178 cm. Nu väger jag 88 kilo. Jag har alltså gått ner 75 kilo, nästan halva min vikt. I dag är jag en gladare, piggare och mer aktiv tjej på 38 år, och träningen är en del av mitt liv. Tidningen ToppHälsa har hjälpt mig till den jag är i dag. Under alla dessa år har ni hjälpt mig med motivation och lust att leva som jag gör.”

Prenumerera på ToppHälsa du också!

Brevet kom från Pauline Karlsson i Tvååker utanför Varberg. Ett kärleksbrev till vår tidning, och det kunde vi bara inte motstå. Vi blev stolta och glada och nästan en aning generade. Och framför allt ville vi veta mer om Pauline och hennes nya liv.Hon dukar fram gratinerad brie-ost med valnötter och honung vid köksbordet i den vackra lägenheten.
– Ja, något måste jag ju bjuda på. Jag älskar att laga mat och att pröva olika smaker.
Hon tar en Finn crisp med den ljuvliga osten och börjar berätta om sin totala vändpunkt i livet. Det var sommaren 2009 som hon bestämde sig för att något måste hända.
– Jag var så stor och allt blev så besvärligt. Jag orkade inte leka med mina barn och jag orkade inte ens knyta min dotter Nowas skosnören. Nowa var två år då och min son Oliwer var nio. Jag tänkte ”ska mina barn växa upp med en mamma som inte orkar någonting?”

2009 bestämde sig Pauline för att ta tag i sin vikt, då vägde hon 163 kg.

Allt blev komplicerat. Gick Pauline på fest så kollade hon in stolarna, vilken var bred nog för henne? Skulle hon åka med i någons bil kunde hon inte sitta i baksätet, hon tog för mycket plats. Och att åka till Liseberg med familjen betydde att hon grubblade och ältade långt i förväg.
– Hur skulle jag göra så att barnen inte blev ledsna för att mamma inte kunde åka i attraktionerna? Jag fick ju inte om mig säkerhetsselarna.
Och ett besök på Kolmården påminde Pauline igen om det ohållbara i att vara så överviktig.
– Det är en backe man måste gå uppför från Vildmarkshotellet för att komma in i parken och jag höll inte på att ta mig uppför den, jag trodde att jag skulle dö.

Pauline hade kommit till sitt livs vändpunkt. Hon var 30 år och började fundera på magsäcksoperation.
– Det var ingenting som jag bestämde över en natt. Det finns risker med det. Men jag läste på och insåg att jag ville göra det.
Hon hade redan prövat allt. Danska bantningspiller. LCHF.
Pulver. Soppor. Mental träning. Säg en bantningsmetod. Pauline har provat den. Hon har gått ner i vikt och gått upp igen. Det finns en smärtsam bakgrund till alla kilon.
– Jag har alltid varit stor och lång. Och när jag började i skolan blev jag mobbad för min kropp. Jag började hitta på ursäkter för att slippa vara med på gymnastiken, för att slippa alla elaka kommentarer från de andra tjejerna i omklädningsrummet.
Hon slutade att räcka upp handen och svara på frågor, för hon var rädd för alla otäcka gliringar som skulle komma efteråt på rasten om hon sa något fel.
– Till slut trodde jag på allvar att jag var dum i huvudet. Jag tappade all självkänsla och självförtroende.

Ät och träna rätt för DIN ålder!

FAMlLJEN OCH DE NÄRMASTE vännerna stöttade henne och älskade henne för den hon var, men det räckte inte för att uppväga all mobbning. Det enklaste blev att stanna hemma från skolan, för att skydda sig. Att tröstäta. Och planera sin begravning.
Det skär i hjärtat. En tjej på högstadiet som skaffar begravningsbyråns ”Vita arkiv” och skriver in hur hon vill ha det när hon gått bort.
– Låten Under ytan med Uno Svenningsson skulle spelas på min begravning, jag ville helt enkelt inte leva längre, förklarar Pauline.

Idag är gymmet ett andra hem för Pauline.

Det skulle ta många år av helvetiskt mörker, men det skulle bli bättre.
– När jag började i gymnasiet i en ny skola inne i Varberg så blev jag plötsligt accepterad för den jag var, berättar Pauline.
Den ständiga mobbningen var över, hon behövde inte längre möta elakheter varje dag. Men självkänslan hade fått en knäck och kilona satt kvar. Hon träffade en man, bildade familj, var lycklig – men ständigt trött av övervikten. Hon vågade inte berätta ens för sina närmaste hur mycket hon vägde.
– Det är först nu som jag avslöjar det. Jag vägde 163 kilo. Visserligen är jag 178 centimeter lång. Men jag var väldigt stor.
Hon visar en av de få bilder som finns på henne från den tiden. Det första man ser är hennes leende, hur söt hon är och vilken utstrålning hon har. Det andra man ser är att hon är stor, skickligt dolt av smart klädsel, men jo, det är en mycket stor kvinna. Knäna tog stryk, höfterna tog stryk. Men det var detta att inse att barnen skulle få växa upp med en mamma som inte orkade leka, en mamma som kanske skulle dö ifrån dem i förtid – som drev fram beslutet. Besöket på vårdcentralen, remissen.
– Och när jag bestämt mig för att jag ville göra operationen, då ville jag göra den snabbt.

DET VAR LÅNG VÄNTETlD i Varberg så Pauline, som hört mycket gott om sjukhuset i Norrtälje, tog chansen att skicka en egenremiss dit.
Tre månader senare opererades hon.
– Jag kom upp dagen före, opererades via titthålskirurgi morgonen därpå och dagen efter fick jag åka hem. Lite mörbultad men nöjd.
Den största delen av Paulines magsäck var avsnörd och från och med nu fickhon ställa klockan för att inte glömma att äta. Lite men ofta.
– En del tänker att operation är ett enkelt sätt att bli av med övervikt, men det är bara ett redskap. Man måste ändra sitt beteende.
Och kilona började rinna av henne.

Idag är det betydligt lättare för Pauline att springa!

– Allting blev så lätt. Jag började gå promenader, jag kunde gå hur långt som helst. Förut hade jag inte orkat det, men när jag tappat de första tio kilona kändes det ju en sådan skillnad.
Pauline gick, gick och gick. Och hon upptäckte att hon älskade att röra på sig. Hon skaffade träningskort på närmaste gym. Det gick bra. Det gick väldigt bra. Inga som helst problem efter operationen. Efter två, tre år hade hon tappat nästan halva sin vikt.
Och den största vinsten var att plötsligt blev allt så lätt och enkelt. Hon behöver inte söka efter extra breda stolar för att sätta sig. En lätt lutning får inte henne att flåsa. Liseberg var inte ett hot. Och träningen har blivit absolut livsnödvändig.
– Det är inte klokt, säger Pauline och skrattar och klappar på den blommiga anteckningsboken på köksbordet. Där planerar hon sitt liv. Där planerar hon in maten. Varannan vecka har hon barnen och då planerar hon mat som passar dem också, varannan vecka planerar hon mat som är lite mer hälsobetonad och med lite mer äventyrliga smaker. Och där planerar hon in träningen.
– Jag tränar fyra till sex gånger i veckan. Så jag är på gymmet nästan varje dag. Jag behöver det. Inte bara för kroppen utan också för huvudet. Jag arbetar heltid som undersköterska på ett demensboende och det är tungt, inte fysiskt men mentalt.

Få platt mage på 3 veckor, 3 dagar eller 3 minuter!

HENNES EGNA STUNDER är stunderna med en bra podd eller bra musik i hörlurarna, och så crosstrainern eller löpbandet. Det har blivit ett nytt liv. Och maten är inget problem. Hon funderar på frågan om hon någonsin känner behov av att tröstäta nu.
– Nej, det var nog då när jag var mobbad och alla var så elaka. Då mådde jag bättre när jag åt.
Och hon äter samma mat som barnen, även om tioåriga Nowa nu faktiskt tar större portioner än mamma.
– Jag tar rätt normala portioner, men tar aldrig om. Och äter jag potatis tar jag aldrig mer än en. Det är viktigare att jag får i mig protein.
Visst kan hon ta en godisbit eller unna sig en kaka.
– Men äter jag för mycket sött mår jag illa. Den stora förändringen är att äta regelbundet. Tre mål mat om dagen och tre mellanmål.
– Så borde alla äta. Förut kunde jag ju äta frukost och sen inte äta något ordentligt förrän klockan sex på kvällen, och då desto mer. Och hade det varit förr så hade jag nog tänkt ”När hon gått äter jag upp allt som finns kvar …”, säger Pauline och tittar menande på brieosten och skrattar.

Varför går jag inte ner i vikt? Dietisten svarar!

Hon har fått en andra chans och tagit den. I ett hörn av hemmet ligger travar av ToppHälsa-tidningar.
– Jag tycker så mycket om den, den är för vanliga människor. Jag får tips om träning och kläder och ibland är det tips om en app som jag tänker ”den måste jag testa”. Och så får jag läsa om andras erfarenheter, säger Pauline.
Brevet till ToppHälsa avslutar hon med dessa rader:
”Det är ren LYCKA när jag hittar Topp-Hälsa i brevlådan. Tack för att ni gör den helt FANTASTISK. Kramar, Pauline.”

(Tack Pauline – men det är du som är fantastisk!)

Missa inte ToppHälsas prenumerationserbjudande!

ToppHälsa var en inspirationskänsla för Pauline när hon började äta bra och träna.

Paulines råd om du funderar på överviktsoperation: 

  • Tänk igenom beslutet ordentligt. Det är ingen operation man gör impulsivt.
  • Glöm aldrig att operationen bara är ett verktyg, typ ” en rejäl spark i häcken” för att komma igång med ett nytt liv.
  • Ät var tredje timme. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Och drick vatten.
  • Ta B12-, folsyra-, järn- och D-vitamintillskott. Efter en viktoperation kan inte kroppen längre ta upp det ur kosten.
  • Glöm inte att mycket av beteendet sitter i hjärnan. Jobba med dig själv psykiskt och var inte rädd för att ta hjälp. Övervikten beror ofta på något som ligger längre tillbaka i livet, så man behöver gräva lite på djupet och bearbeta det. Det kämpar jag fortfarande med. Allt under skalet har inte hunnit med i förändringen.

SKRIV TILL OSS!
Har du gjort en nystart i livet som du vill dela med dig av? Hör av dig till oss så har du chansen att få berätta om din resa i tidningen och här på webben. Mejla red@topphalsa.se!

Text Maggan Hägglund, Foto Jonas Arneson

Psst! Vill du också få ordning på vikt och matbeteende en gång för alla? Kolla in vår populära onlinekurs!

Gå ner i vikt – och stanna där!

  • En onlinekurs som ger dig ett nytt ätbeteende under 10 veckor
  • Du får 13 filmer där dietist Karin Magnusson peppar och guidar!
  • Lustfyllt arbetsmaterial ingår (skriv ut hemma!)
  • Diskutera med både Karin och andra deltagare!

NUVARANDE Pauline, 38: Så gick jag ner 75 kilo – och fick ett nytt liv!
NÄSTA 10 anledningar att cykla – så ofta du bara kan!