Ett fall från cykeln resulterade i ett diskbråck – och Sanna Johansson började gå upp i vikt. Till slut vägde hon hundra kilo och orkade absolut ingenting. I dag, två år senare, har hon en ny kropp, ny energi och ett nytt jobb.

”Mamma, jag önskar att du kunde hjula med mig?” Sa Lova, fyra och ett halvt.

Men mamma mådde dåligt, vägde hundra kilo och orkade absolut ingenting. I dag, ett år senare kan Sanna Johansson både hjula och stå på händer. Innan hon började sin viktresa sa hon till sina barn Noel och Lova att ”krama nu mammas mage och känn hur rund mamma är”. Så att de skulle minnas hennes mage, för Sanna hade bestämt sig, nu skulle både den och offerkoftan bort. Det var i augusti förra året, barnen var sex och fyra och ett halvt, och de kramade och kramade, men de nådde inte runt.

– Nu kommer de ofta och kramar om mig och säger ”Mamma, man kommer runt hela dig nu”, skrattar Sanna.

Noel och Lova har fått igen sin aktiva mamma. Stark och cool. Det var främst för sina barns skull som Sanna ville bryta det osunda beteendet som hon hamnat i efter den svåra olyckan 2016.

– Jag var väldigt aktiv och laddade inför att köra en halv Ironman och med en Ironman i sikte. Jag var ute och cyklade när jag plötsligt ramlade. Först kom märkliga symptom, yrsel och illamående, sedan sa det ”smack” och hela nacken låste sig.

Sanna hade drabbats av diskbråck.

– Jag blev helt hjälplös. Jag fick kravla mig ur sängen. Det gjorde så vidrigt ont. Min man Sebastian fick komma med glas med sugrör när jag skulle dricka, jag kunde inte böja nacken, berättar Sanna i en paus från jobbet som personlig tränare.

Hon är nöjd och glad och har ett liv hon älskar. Nu. Men det skulle först bli mycket, mycket sämre, innan det blev väldigt, väldigt bra.

Läs också: Frågor om diskbråck, läkaren svarar

– Jag trodde aldrig att jag skulle hamna där jag hamnade. Men det gjorde så ont och jag kunde inte göra det jag älskade – träna. Jag blev deprimerad och jag började tröstäta. Träning sex gånger i veckan ersattes av chips, godis och glass mest varenda dag.

– Helt plötsligt var jag som en annan person. Jag rörde inte på mig och jag åt och sa till mig själv ”Jag kan äta det här, för jag mår inte bra”. Det förstår man ju hur det gick, säger Sanna.

Men där och då, med den ständiga värken insåg hon inte att hon befann sig i en ond spiral.

– Jag fick ont i ryggen och i knäna och så åt jag ännu mer.

Själv märkte hon inte att hon blev så stor. Men hon vantrivdes med sin kropp.

– Jag har nog aldrig mått så dåligt i min kropp. Det var ju så tungt. Jag var konstant trött.

Och hon trivdes inte så jättebra med sitt jobb. Arbetet som handläggare i socialt arbete innebar kontorsjobb, och kontorsjobb var inte snällt mot nacken. Det var svårt ens att orka jobba 25 procent.

– Jag kände att jag måste förändra något och sökte tjänstledigt för att läsa ekonomi, mest bara för att jag ville göra något annat, berättar Sanna.

Så kom den där kvällen i augusti 2017. Det var en trevlig tjejmiddag. Men dagen efter slog bomben ner i Sanna Johanssons liv. En kompis la ut bilder från tjejträffen på Instagram. Och plötsligt såg Sanna vad hon inte sett. Eller inte velat se. De tjugo nya kilona.

– Jag såg hur rund jag var i förhållande till de andra tjejerna. Jag kunde inte identifiera mig med hur stor jag var på den där bilden.

Det blev nystarten.

Läs också: Naprapatens bästa övningar mot ryggvärk

– Nu räcker det, nu ska offerkoftan av, tänkte jag.

Och offerkoftan åkte av, direkt. Noel och Lova fick krama mammas mage adjö. Maken Sebastian ställde upp som stöd. Och själv tog Sanna kontakt med Rebecka, en personlig tränare och sa ”Jag behöver hjälp för att komma igång och träna igen”.

– Det är den bästa investering jag gjort. Jag tror inte att jag skulle ha klarat det ensam.

Och nu fick Sanna, som förut tränat sex gånger i veckan och som satsat för halvtriathlon, möta det många ovana möter – den stora gym-skräcken.

– Jag, som ändå tränat så mycket, mådde fruktansvärt dåligt när jag klev in på gymmet. Jag grät, tårarna sprutade, jag kände mig så fel, det var så tungt.

Byxorna hasade ner, tröjan åkte upp, magen hoppade ut och hon klarade inte en enda sit-up.

– Nu förstår jag hur många andra känner. I dag har jag kunder som jag tränar i avskilda rum i början, de behöver en inslussning till gymmet.

Men efter några månader lättade det och träningslusten kickade in.

– Jag hade ju fördelen att jag visste hur det känns att ha en stark kropp. Jag önskar så att mina överviktiga klienter i dag skulle kunna få känna den känslan.

Och hon ville springa igen. Första gången Sanna skulle ut och försöka jogga kände hon sig stor och otymplig. Hon och barnen sprang en liten slinga runt en damm, det var kanske 200 meter. Men det var en början. Sedan blev det lite mer, och lite mer. Nackskadan hade börjat läka när Sanna gick tillbaka till gymmet. Men värken kommer tillbaka, ibland mer, ibland mindre.

– Jag har lärt mig att träna utifrån det. Vissa övningar aktar jag mig för. Nacken är läkt, men gör sig påmind ibland, säger Sanna.

I dag är hon ledare för löpgrupper, jobbar som personlig tränare och orkar det mesta.

– Den första gången jag sprang 14 kilometer fick jag nästan tårar i ögonen och tänkte ”Vikten spelar ingen roll för mig egentligen. Det som spelar roll är att jag kan springa”.

Hon hade hittat tillbaka till sin rörelseglädje. Och det gick fort, fort, fort. Instagrambilden såg hon i augusti. Då satte hon målet, ner från 100,5 kilo till 72. Under hösten hoppade hon av ekonomistudierna för att börja en utbildning till personlig tränare.

– Min PT tyckte att jag skulle passa. Dels hade jag gjort min resa, dels hade jag mycket kunskap om träning.

I januari började hon jobbet som PT. Och Noel och Lova fick tillbaka en mamma som orkade springa upp och ner i pulkabacken!

– Jag är jättenöjd nu när jag ser mig i spegeln. Visst, jag skulle gärna vilja ha några rutor på magen också! Vem blir någonsin helt nöjd? Men samtidigt har jag gjort en resa, jag måste klappa mig på axeln och påminna mig om var jag var för ett år sedan.

Läs också: 5 lösningar på vanliga gå ner i vikt-problem

Och hur blev hon då av med de där kilona?

– Jag ville inte ha några dieter, ingen quick fix. Jag ville äta med min familj och jag ville få en hållbar vardag, säger Sanna.

Hon hade hela tiden målet – ner till 72 kilo – i fokus.

– Men om man har ett osunt förhållande till mat, så måste man jobba på det. Jag gjorde små justeringar, åt mindre portioner, uteslöt grädde, på restaurang bad jag att få såsen vid sidan om… Och i stället för chipsen såg hon målet.

– Visst, jag skulle kunna äta en påse chips, men då tar det längre tid innan jag når mitt mål, tänkte jag.

Nu har Sanna nått målet. Och vill hon äta chips en lördag, så gör hon det. Men inte varje dag. Hon och Lova hjular och står på händer och gör akrobatik. Och Noels fotbollslag har en cool morsa som ledare. Livet är gott, rörelseglädjen är tillbaka, tack vare ett foto på Instagram. Och en offerkofta som åkte av.

gå ner i vikt

Foto: Jonas Arneson

Sannas tips till dig som vill börja träna:

  1.  Sluta önska att du skulle komma igång och träna – bara gör det!
  2. Ta hjälp av någon professionell, en PT.
  3. Skaffa dig stöd bland vänner och familj.
  4. Börja med en månad och utvärdera sedan hur det känns.
  5. Sätt mål så att du har koll på att du hela tiden utvecklas. Sätt små mål i början. Kan du bara göra plankan fem sekunder, så satsa på att orka tio sekunder nästa vecka.

Sannas tips till dig som vill gå ner i vikt:

  1. Skaffa dig en mental pansarsköld! Andra kommer att ha åsikter om att du inte äter den där chokladbiten eller inte tar fikabröd. En del vill nästan att du ska misslyckas och slänger fram en chipspåse eller ställer fram dessert åt dig, trots att du sagt att du inte vill ha. Du måste stålsätta dig och inte ge efter och äta bara för att slippa kommentarerna.
  2. Inse att det inte finns några snabba lösningar.
  3. Se över hur du äter. Många som tror att de äter hälsosamt gör det inte. Ett bra sätt kan vara att anteckna ungefär vad du äter under en vecka, och sedan gå igenom det tillsammans med någon kunnig, en PT eller en dietist, till exempel.
  4. Lär dig tänket. När du vet mer om kolhydrater, protein och fett blir det enklare att välja bra mat.
  5. Inse att det är som i ordspråket ”Många bäckar små, bildar snart en stor å”. Om du bara går ner 0,2 kilo en vecka, så går du kanske ner 0,7 nästa.
  6. Det är okej om vågen står stilla en vecka, men står den stilla två veckor, fråga dig ”Vad kan jag ändra på?”.
  7. Är det något onyttigt du är extra svag för, se till att inte ha det hemma. ”Jag bestämde mig för att inte äta godis på ett år. Det var jättejobbigt i början, men nu saknar jag det inte alls. Nu har det året snart gått, men nu tänker jag att då får jag väl ta två år…”
  8. Går du ut och äter, gör små justeringar, ta två potatisar i stället för tre, be att få såsen vid sidan om, hoppa över dressingen.
  9. Var vaksam så att du inte går ner för mycket. Det är som att hjärnan inte hänger med när kroppen förändras – och det gäller både övervikt och undervikt. Jag insåg att jag var inne på en farlig väg när jag ville gå ner ännu mer – och samtidigt försökte välja byxor i storlek 42–44 när jag shoppade, när det var 38 som passade.

Text Maggan Hägglund Foto Jonas Arneson

Psst! Vill du också göra en viktresa? Kom igång nu med ToppHälsas kurs:

Kickstarta ditt viktras!

  • Gå ner 2–4 kilo på två veckor
  • Åtta filmer som drar igång resan mot din drömvikt!
  • Pepp från chefredaktör Pamela Andersson
  • Lär dig allt om fettförbränning!
  • Meny + recept dag för dag i 14 dagar